Med 42 dagar kvar på svensk mark börjar jag inse att jag faktiskt snart ska packa ihop mitt liv och bosätta mig i Spanien på hittills obestämd tid. Om jag stannar kvar efter mina 5 månader på Colegio Internacional får tiden visa men jag hoppas innerligt på att detta är mer än bara början på något nytt. Jag hoppas att det även är början på något stort. Haha, fråga mig inte vad för det kan jag inte svara på. Men bara genom att ta dagarna som de kommer och genom att våga anta nya utmaningar så tror jag nog att min slutdestination kan bli riktigt kalasig.

 

Nog om det! Imorgon är det dags för en ny vecka och jag hoppas att jag kan få lite ärenden ur vägen, typ kila ner till banken och fixa andra tråkiga saker som bara måste göras!